Det är nämligen så immunförsvaret fungerar, att efter en infektion (eller en vaccination) lär det sig att känna igen den smittan och kan skydda barnet i framtiden genom att bilda antikroppar. Tyvärr finns det så många olika smittor som barnet behöver gå igenom att perioden från sex månaders ålder (fram till dess har barnet ett visst skydd av antikroppar från modern som förts över moderkakan under slutet på graviditeten) till ca tre år så kommer infektionerna tätt. Väldigt tätt ibland. Man brukar räkna med att ett dussin infektioner/år i den här åldern är helt normalt och eftersom vintern är högsäsong så kan denna tid ibland kännas nästan hopplös. Det går över och för varje infektion barnet genomgår så ökar försvarsförmågan mot framtida infektioner. Majoriteten av infektioner under småbarnsåren är orsakade av virus, oftast förkylningsvirus med symtomen hosta snor och feber, ibland också samtidigt med symptom från mage och tarm. De allra flesta infektioner - även många orsakade av bakterier - tar barnets eget immunförsvar hand om utan någon behandling. Ett fåtal infektioner är farliga och kräver hjälp från sjukvården med antibiotika eller andra insatser.

När behöver man uppsöka sjukvård för det sjuka barnet?

Svaret är i första hand vid ett påverkat allmäntillstånd. Det är det viktigaste. Om febern är hög eller långvarig eller om barnet fått utslag på kroppen har en underordnad betydelse. Det kan vara lite svårt att förklara i ord vad allmäntillstånd är men det handlar om hur påverkat barnet är av sin infektion. Alla barn blir trötta och sega om de har hög feber, särskilt om det hållit i sig i flera dagar men det är en stor skillnad mellan ett barn som är ”friskt sjuk” och ”sjukt sjuk”. Om barnet är påtagligt slött, reagerar dåligt på stimuli, inte vill ta emot vätska, har en snabb arbetskrävande andning, stark smärta, stark törst eller avviker mycket i sitt beteende så bör man uppsöka sjukvård. Är det ett spädbarn skall man ha en lägre ribba att kontakta sjukvården då dessa barn har mindre marginaler. Många gånger kan man dock prova att först ge febernedsättande. Om barnet efter en stund piggar på sig och kan sitta uppe, dricka lite saft och se en film så är det som regel ingen akut fara just då utan man kan fortsätta avvakta hemma.

Feber

Möjligen är det ibland lite väl mycket fokus på feber vid infektioner för det finns inget direkt samband mellan hur hög febern är och hur allvarlig infektionen är. Små barn får hög feber och ett i övrigt friskt barn kan inte via en infektion få så hög feber att febern i sig själv blir farlig. På många ställen anges att man ska kontakta sjukvård om febern varat över 3 dagar. Det finns inget magiskt med den tidsgränsen. Många ofarliga virusinfektioner ger hög feber betydligt längre än så och tyvärr finns enstaka infektioner som kan bli farliga för barnet på kortare tid. Utgå från barnets allmäntillstånd - inte vad som står på termometern! Låg feber utan påverkat allmäntillstånd behöver inte behandlas. Om febern däremot gör barnet slött och ovilligt att ta emot vätska är det gynnsamt att behandla med paracetamol (ex Alvedon) eller från sex månader ibuprofen (ex Ipren). Var gränsen går för när ett litet barn blir påverkad av feber är individuellt. Ett vanligt telefonsamtal till mottagningen under infektionstider handlar om att föräldrar inte får ned febern på barnet. Ofta beror det på att barnet får för låg dos febernedsättande. För paracetamol är doseringen 10-15 mg/kg, 4 ggr/dygn. Ibuprofen kan hos enstaka vuxna ge astmabesvär men hos barn med astma behöver man inte tänka på den biverkningen utan det går alltid bra att ge.

Vätska

Precis som de flesta vuxna har nedsatt aptit när de har influensa så vill ett barn med feber ofta inte äta så mycket. Om barnet tidigare är friskt så gör det här ingenting, efter infektionen så tar det tillbaka den vikt det förlorat även om infektionen varit långdragen. Vätska måste barnet dock ha för att klara sig! Vätskan bör då innehålla socker - exempelvis saft eller nyponsoppa. Om barnet ammas så amma tätare. Om barnet har ont i munnen till följd av infektionen eller om mycket segt slem gör det jobbigt att dricka så kan man prova med isglass. I en del fall behöver man ge vätska med en liten dosspruta som kan köpas på apoteket. Ge små mängder saft i kindens insida och håll för munnen så barnet måste svälja, för vätska måste barnet ha, där finns ingen väg runt. Om vätskeintaget är nedsatt så är urinproduktionen ett sätt att hålla koll på om tillförseln är tillräcklig. Ett barn som kissar minst var 12:e timme är acceptabelt. Det är dock vanligt och helt normalt att mängden urin är nedsatt och att den är mörkare när barnet är sjukt. Urinen kan också dofta starkare än vanligt.

Hosta

Vi ska vara väldigt tacksamma för hosta vid luftvägsinfektioner. Det förhindrar ansamling av slem i luftvägarna vilket annars skulle kunna ge upphov till lunginflammation. Det är huvudorsaken till att man ska vara mycket restriktiv med hostdämpande mediciner, såsom Coccilana och Lepheton. Slemlösande mediciner som Mollipect och Bisolvon har ingen påvisad effekt mot hosta hos barn och bör därför inte användas. Bricanyl och Ventoline är astmaläkemedel och inga hostmediciner. Vad skall man göra då? Jo rikligt med dryck hjälper till att lösa slem och göra det mer lätt att hosta upp. Det som faktiskt har en dokumenterad effekt är honung. Ge med sked eller lös upp i lite fingervarmt vatten till barn över ett års ålder.

Krupp

En speciell typ av hosta är krupphosta. Det typiska insjuknandet är tidigt under en förkylning då barnet vaknar på natten med en kraftig skällande hosta. Samtidigt kan det upplevas svårt att andas. Symptomen beror på en svullnad av slemhinnor i övre delen av luftvägen i nivå med stämbanden. Svullnaden släpper relativt snabbt om barnet tas upp från sängen och hålls upprätt, gärna sittande i förälders knä. Det absolut viktigaste är att skapa lugn och trygghet, ett oroligt barn får mer symptom av tillståndet. En annan insats som brukar hjälpa är att vädra rummet med fuktig luft eller tillfälligt gå ut på en balkong eller altan. Oftast är krupphostan tillfällig och går över av sig själv. Om så inte sker inom en halvtimme eller om man känner sig orolig för barnets andning bör man söka akut. De flesta barn har krupp vid ett eller några enstaka tillfällen under uppväxten. Om det är ett frekvent återkommande problem eller om det leder till upprepade akutbesök ta kontakt med oss för bedömning.

Snor och nästäppa

Utseendet på snor varierar, det kan vara klart och tunt eller gulgrönt och tjockt. Utseendet på snoret har inget samband med typ av infektion utan orsaken till snor ur näsan är så gott som alltid en virusinfektion som inte ska behandlas med antibiotika. Spädbarn har svårt att andas genom munnen och det gör att en förkylning med nästäppa blir jobbig för en bebis. Mest problematiskt kan det bli att äta eftersom barnet släpper bröstet eller flaskan om den har svårt att få luft. Även sömnen blir ofta störd. Vad kan man då göra? Är det så mycket snor att det är svårt för barnet att äta så kan man skölja ur näsan innan matning med fysiologisk koksaltlösning. Det behövs ofta mer än några droppar för att få ut segt snor (man kan behöva använda mer än en pipett). Det är inte farligt att skölja rent babynäsan på detta sätt även om barnet verkar tycka det är obehagligt och kan hosta eller tillfälligt göra uppehåll i andningen. Om barnet bara är täppt i näsan utan stort inslag av slem så hjälper inte sköljning. Många använder nässug vilket kan vara bra vid uttalat mycket slem vid enstaka tillfällen. Allt för frekvent användning kan dock i stället verka retande för slemhinnan och förvärra nästäppan. Högläge verkar minskande på svullnaden i näsans slemhinnor. Det räcker dock inte med att lägga några böcker under barnets huvudända av sängen utan för att få en bra effekt behöver barnet komma upp i minst 30 graders vinkel. Det motsvaras av sittställningen i en babysitter eller bilbarnstol. Andra lösningar är att själv sova sittande med barnet på magen eller att palla upp med kuddar. Från ett års ålder finns avsvällande nässpray/droppar (ex Nezeril eller Otrivin). Man skall dock vara restriktiv med dessa preparat som är snabbt tillvänjande och bara använda några dygn i följd och framför allt till natten för förbättrad sömn.

Vart vänder man sig om man behöver hjälp av sjukvården?

1177 kan man ringa till dygnet runt för rådgivning. Det är en bra funktion, men man ska vara beredd på att det beslutstöd som används ofta gör att man får rådet att uppsöka akut vård för säkerhets skull. Barnakuten är rätt ställe att vara på om barnet är svårt sjukt, men undvik det för icke akuta tillstånd. Väntetiden, framför allt i infektionstider, är ofta lång och eftersom majoriteten av de barn som sitter i väntrummet är infekterade är risken stor att man går hem med en annan infektion än den man gick dit med. Dessutom är möjligheten till kontinuitet och uppföljning mycket begränsad. Vårdcentralen är oftast det bästa valet om möjligt. Där finns goda möjligheter till kontinuitet och uppföljning av barnet. Närakuten är bra om en akut bedömning på helgdag eller kvällstid behövs. Man kan där få en bokad tid och därför blir det en mindre risk för barnet att utsättas för ytterligare smitta. Möjlighet till kontinuitet och uppföljning är dock också där begränsad.

Författare: Fredrik Cederblad och Johan Wrammert, barnläkare på Uppsala Barncentrum & Vårdcentral.