Bakom trumhinnan finns mellanörat som innehåller kroppens minsta ben vars uppgift det är att förstärka ljudet. Mellanörat är luftfyllt tack vare örontrumpeten, en förbindelse som mynnar bakom näsan och därmed omgivningsluften. I samband med en förkylning kan slemhinnan i örontrumpeten svullna upp och förbindelsen stängas av. Hos yngre barn är örontrumpeten rent anatomiskt trängre och får lättare stopp. I mellanörat och bakom näsan finns hos förskolebarn nästan alltid bakterier: Pneumokocker och/eller Moraxella och/eller Hemofilus. De gör i normalfallet ingen skada men om örontrumpeten är tilltäppt kan de växa till sig, bilda var och en öroninflammation har uppstått. Ett vanligt förlopp är ett barn med förkylning som somnar och vaknar på natten med stark smärta och lite ökad feber.

Tidigare var det i princip obligatoriskt att behandla öroninflammation med antibiotika men forskning har visat att de allra flesta läker utan behandling och att det bara går obetydligt fortare med behandling än utan. Det här har gjort att man har ändrat rekommendationerna så att man bör avstå antibiotika i de flesta fall om barnet är mellan 1 och 12 år, bara har infektion på ena sidan, inte har en sprucken trumhinna, inte är svårt påverkad av infektionen eller har någon känd komplicerande faktor.

Det man kan göra för att hjälpa barnet i det akuta skedet är smärtlindring med paracetamol (exempelvis Alvedon) eller ibuprofen (exempelvis Ipren) samt att ha barnet i högläge vilket sväller av slemhinnan i örontrumpeten. 2-3 månader efter en öroninflammation oavsett om barnet fått antibiotika eller ej, bör man göra en kontroll att infektionen är läkt och trumhinnan rör sig normalt igen. Detta är särskilt viktigt hos yngre barn som inte börjat tala ännu eftersom hörseln är så viktig för talutvecklingen.

Författare: Fredrik Cederblad, Barnläkare på Uppsala Barncentrum & Vårdcentral.